(22 augusti och 1 september 1930)
Originalets titel: Two Letters to China
Översättning: Göran Källqvist
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
22 augusti 1930
Kära kamrat ”N”.[1]
2.[2] Idag fick jag till sist en kopia av kamrat Chen Duxius brev från den 10 december 1929.[3] Jag tycker att detta brev är ett ytterst bra dokument. Han gör helt klara och korrekta ställningstaganden som svar på alla de viktiga frågorna. Speciellt i frågan om en demokratisk diktatur intar kamrat Duxiu en helt korrekt ståndpunkt. När du skrev till mig och förklarade varför du inte kunde ena dig med Chen Duxiu var ditt skäl att han fortfarande verkade stöda uppfattningen om en ”demokratisk diktatur”. Jag anser att den frågan är avgörande, ty om fattigbönderna inte leds av en proletär diktatur, då är det samma sak som en demokratisk diktatur, vilket i själva verket bara är ett annat namn på en ny Guomindangpolitik, det är allt! Men utifrån brevet från 10 december är det uppenbart att kamrat Chen har en riktig ståndpunkt. Hur kan jag då förklara och försvara din ståndpunkt? Vilka andra avvikande uppfattningar har du? Inga, tror jag, om det inte finns några oväntade svårigheter. Hur kan vi enas i frågan om en nationell församling? Vilken roll ska det parlamentariska systemet spela i Kina? Vi är helt överens i de grundläggande frågorna. Vad gäller de oväntade eller mer komplicerade frågorna, så är en del rent akademiska medan andra är taktiska frågor. Dessa frågor kommer att avgöras vartefter händelserna utvecklas. Här måste jag ärligt säga till dig att dina åsikter om den nationella församlingen och det parlamentariska systemet enligt min uppfattning inte håller. Det är sant att Wo-men-ti-hua (Våra ord) säger att det är kautskyism, men det finns ingen grund för det.
När en så framstående revolutionär som Chen Duxiu formellt bryter med partiet, sedan utesluts ur partiet, och slutligen tillkännager att hans ståndpunkt till 100% överensstämmer med den internationella oppositionen, hur kan vi då nonchalera honom? Är det möjligt att ni har så många medlemmar från kommunistpartiet som är lika erfarna som Chen Duxiu? Han har gjort många misstag tidigare men han är medveten om dem. Det är mycket värdefullt för revolutionärer och ledare att bli medvetna om sina tidigare misstag. Vi har många unga människor i oppositionen som kan och bör lära av kamrat Chen Duxiu!
3. Du angriper gruppen Wo-men-ti-hua för att bedöma den övergripande politiska situationen i Kina på ett felaktigt sätt och för att förneka att det är någon mening att använda paroller om att kämpa för demokrati. Jag har fått ett långt brev från dem och det verkar som om de principiella skillnader som du talar om helt och hållet har försvunnit. Du skrev att de hade ändrat konferensens dagordning. Om det stämmer så har de ändrat den till det bättre, och dessutom ännu närmare oss. Du angriper dem för deras lömska metoder (som att dra upp gamla dispyter och ändra dagordningen). Detta problem har naturligtvis sin egen innebörd, men om de upplever att det finns några misstag och alla går med på att ändra dagordningen, så är det inte något särskilt fruktansvärt brott. Är det inte så att de gör alla dessa förändringar i en marxistisk anda? De tre andra punkter som du tog upp (där den viktigaste var om vi ska arbeta i eller utanför partiet) är egentligen inga principiella frågor, ty det finns inte en enda del av oppositionen som har gjort det till sitt uppdrag att skapa ett andra parti. Vi måste fortsätta att betrakta oss själva som fraktioner i partiet. Vi måste givetvis rekrytera nya medlemmar till kommunistpartiets led, det vill säga till oppositionen. Det går bara att uppnå rätt blandning av arbete både i och utanför partiet med hjälp av praktiskt arbete. Hursomhelst måste vårt arbete utanför partiet vara av följande karaktär: kamrater i partiet måste se oss som vänner, inte fiender. Låt oss titta på erfarenheterna från Europa. Där har oppositionen i Frankrike och Tyskland nyligen närmat sig partiet, och ändå har inte kampen mellan partiet och oppositionen minskat. Denna strategi har redan uppnått de allra bästa resultaten i Frankrike och är snabbt på väg att göra det i Tyskland.
4. I det senaste numret ger Bjulleten Oppozitsij stort utrymme åt den kinesiska frågan. Det är illa att du, hittills, inte har skickat något material om den kinesiska bonde- (sovjet-) rörelsen, så att vi kan inta en riktig ståndpunkt. Det är mycket viktigt att vi samlar ihop all information och noggrant analyserar alla fakta. Annars kanske vi helt ödelägger våra möjligheter att påverka hela situationen.
Finns det inte fortfarande en chans att bondekriget kommer att stråla samman med arbetarrörelsen? Det är en extremt viktig fråga. Teoretiskt utesluter det inte möjligheten att göra framsteg även om man arbetar underjordiskt. Det vill säga, under inflytande från böndernas uppror kan revolutionen i städerna intensifieras och snabbt gå framåt. Om det sker så får bondeupproret en annan objektiv innebörd. Vår grundläggande uppgift är naturligtvis att utveckla bondeupproret och på samma gång smälta samman med det. Dessutom måste vi förklara bondeupprorens verkliga karaktär för arbetarna och vad man kan uppnå med hjälp av dem i framtiden. Vidare måste vi tänka ut sätt att förbättra stämningarna bland arbetarna med hjälp av dessa uppror. Samtidigt måste vi tydligt stöda upprorsmakarnas krav och program, på samma gång som vi går mot godsägarnas, ämbetsmännens och borgarklassens rykten, förtal och förtryck. Det är på denna och endast denna grundval som vi kan avslöja Kominternorganisationernas knep. De säger att det har upprättats ”sovjetregimer” i Kina – utan någon proletär diktatur! Det har till och med gått så långt att arbetare har vägrat att delta aktivt i rörelsen. Jag förväntar mig att ”Internationalen” [den internationella vänsteroppositionen] snart kommer att utfärda ett manifest i denna fråga för att informera medlemmarna i det kinesiska kommunistpartiet.
5. Det förefaller lämpligt att skicka er ett exemplar av Den permanenta revolutionen. Ni kommer att få det snart.
6. Jag är rädd för att den adress jag har till Chen Duxiu inte stämmer. Var vänlig och hälsa honom från mig, och säg att jag blev mycket glad av att läsa hans brev från den 10 december förra året. Jag hoppas bestämt att vi kan arbeta tillsammans i framtiden.
Varma hälsningar, Trotskij.
1 september 1930
Kära kamrater!
Jag har redan fått ert brev från 27 juli (från Shi-yüeh she).
Jag ska svara mycket kort, eftersom den internationella vänsteroppositionen för närvarande planerar att analysera problemen rörande den nuvarande situationen i Kina i ett speciellt manifest. Så jag ska bara upprepa vad som har skrivits till de andra grupperna.
1. Det är den internationella oppositionens policy att inte ta ställning för någon speciell grupp inom den kinesiska vänsteroppositionen mot någon annan grupp. Orsaken är att ingenting i vårt material talar för att det finns några allvarliga meningsskiljaktigheter som kräver en fortsatt splittring.
2. I ljuset av detta kan inte någon enskild grupp inom den kinesiska vänsteroppositionen anse sig vara den internationella vänsteroppositionens enda representant och angripa de andra grupperna.
3. Samma sak gäller Chen Duxius grupp. Jag fick för inte så länge sedan en engelsk översättning av kamrat Chens öppna brev från den 10 december 1929. Kamrat Chen uttryckte uppfattningar i grundläggande frågor som helt och hållet överensstämde med vår allmänna hållning. Därför förstår jag inte varför en del av våra kinesiska kamrater fortfarande kallar kamrat Chens grupp ”höger”. Samtidigt har inte någon av de andra grupperna försett oss med några dokument som styrker denna anklagelse.
4. På grund av detta anser vi det nödvändigt att dessa fyra grupper på ett ärligt sätt förenas offentligt, på grundval av de gemensamma principer som alla upprätthåller. Nyligen gav den internationella oppositionen dessa grupper råd om vilka grundläggande punkter som borde tas med i partiets plattform som skulle utarbetas av plattformskommittén, och vilka metoder som skulle användas för att organisera enandet.
Vad gäller frågan om en nationell församling har jag redan diskuterat den i tidigare artiklar. Det verkar som om en del av våra kinesiska kamrater försöker med ”hårklyverier” i denna fråga. Om vi skulle kämpa inbördes om denna fråga och de problem som hänger samman med den (personligen tror jag inte att det kommer att ske) då kommer denna konflikt säkerligen att prägla hela utarbetandet av partiets plattform. Först när vi har fått de alternativa analyserna kan den internationella oppositionen bedöma hur djupgående konflikten är. Men vi hoppas innerligt att de analyser vi får inte har skrivits på ett grälsjukt sätt, utan istället på ett sådant sätt att de kan göra det möjligt för den kinesiska vänsteroppositionen att förenas på en fast grundval av gemensamma principer.
Kommunistiska hälsningar, Trotskij.
PS. Jag skickar två kopior av detta brev till er. Vidarebefordra en av dem till kamrat Chen Duxiu, eftersom jag inte har hans adress. DS
[1] ”N” var Liu Jen-ching som besökte Trotskij på Prinkipo 1929.
[2] Det första stycket i det ursprungliga brevet var en korrigering till en tidigare artikel (Den kinesiska frågan efter sjätte kongressen). Den kinesiska översättaren av Trotskijs brev hade redan korrigerat detta tidigare misstag och översatte därför inte det första stycket i brevet – öa.
[3] Chen Duxiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet.
Chen Duxiu (1867-1942) var en av det kinesiska kommunistpartiets grundare. Under den kinesiska revolutionen 1927-1928 följde han Kominterns politik. I december 1929 skrev han det ovannämnda brevet, där han förklarade sin del av ansvaret för revolutionens nederlag, och även Stalin-Bucharins ansvar. Han anslöt sig 1930 till vänsteroppositionen. Arresterades av Chiang Kai-shek och satt i fängelse mellan 1932-1937. Blev sjuk i fängelset och lämnade politiken.