V I Lenin

Arbetarstaten och partiveckan

11 oktober 1919


Publicerat: i Pravda nr 228 och Izvestija VTsIK nr 228, den 12 oktober 1919
Källa: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 39, s 224-226
Översättning: Rolf Berner
HTML: Martin Fahlgren



Partiveckan i Moskva har sammanfallit med en svår tid för sovjetmakten. Denikins framgångar har fått godsägarna, kapitalisterna och deras vänner att desperat intensifiera sammansvärjningarna och bourgeoisin att öka sina ansträngningar att utså panik och med alla möjliga medel undergräva sovjetmaktens fasthet. De vacklande, vankelmodiga och omedvetna småborgarna och med dem de intellektuella, socialistrevolutionärerna och mensjevikerna har som vanligt blivit ännu vankelmodigare och varit de första att låta skrämma sig av kapitalisterna.

Att partiveckan i Moskva sammanfallit med en svår tidpunkt anser jag dock snarare vara till fördel för oss, eftersom det är nyttigare för saken. Vi behöver inte partiveckan för paradsyften. Låtsasmedlemmar i partiet vill vi inte ha ens till skänks. Vårt parti, den revolutionära arbetarklassens parti, är det enda regeringsparti i världen som inte bemödar sig om att öka antalet medlemmar, utan om att höja deras kvalitet, att rensa partiet från ”snyltgäster”. Vi har gjort upprepade omregistreringar av partimedlemmarna för att köra ut dessa ”snyltgäster” och i partiet endast ha kvar medlemmar som är medvetna och uppriktigt hängivna kommunismen. Vi har använt såväl mobiliseringarna till fronten som subbotnikerna för att rensa partiet från sådana som bara vill ”dra litet nytta” av ställningen som medlemmar i regeringspartiet men inte vill bära de bördor som självuppoffrande arbete till gagn för kommunismen innebär.

Och nu, då en intensiv mobilisering till fronten pågår, är partiveckan en god sak genom att den inte utgör någon lockelse för dem som vill snylta sig in. Till partiet inbjuder vi i stort antal endast vanliga arbetare och fattiga bönder, arbetande bönder men inte bönder som är spekulanter. Vi lovar inte och ger inte dessa vanliga medlemmar några förmåner för att de går med i partiet. Tvärtom faller nu ett svårare och farligare arbete än vanligt på partiets medlemmar.

Desto bättre. Till partiet söker sig endast uppriktiga anhängare av kommunismen, endast sådana som är innerligt hängivna arbetarstaten, endast hederliga arbetande människor, endast verkliga företrädare för de under kapitalismen förtryckta massorna.

Endast sådana medlemmar behöver vi i partiet.

Det är inte för reklamens skull utan för allvarligt arbete vi behöver nya partimedlemmar. Dem inbjuder vi till partiet. För de arbetande människorna öppnar vi dess port på vid gavel.

Sovjetmakten är de arbetande människornas makt, som kämpar för att helt undanröja kapitalets förtryck. Den som först reste sig till denna kamp var arbetarklassen i städer och industricentra. Den har vunnit den första segern och erövrat statsmakten.

Den knyter till sig böndernas flertal. Ty till kapitalets sida, till bourgeoisins sida dras endast krämarbonden, spekulantbonden, men inte den arbetande bonden.

De mest utvecklade, mest medvetna arbetarna, Petrograds arbetare, är de som satsat mest kraft på att förvalta Ryssland. Men vi vet att det bland de vanliga arbetarna och bönderna finns många som är hängivna de arbetande massornas intressen och kapabla att utföra ledande arbete. Bland dem finns det många organisatoriska och administrativa begåvningar, som kapitalismen stod i vägen för och som vi på alla sätt hjälper och måste hjälpa att komma fram och ta itu med arbetet på att bygga upp socialismen. Att hitta dessa nya, försynta och tillbakadragna talanger är inte lätt. Det är inte lätt att i arbete i staten dra in vanliga arbetare och bönder, som godsägarna och kapitalisterna förtryckt och toppridit i århundraden.

Men just detta svåra arbete är det nödvändigt, absolut nödvändigt för oss att genomföra för att få fram nya krafter ur arbetarklassens och de arbetande böndernas djupa led.

Gå med i partiet, kamrater partilösa arbetare och arbetande bönder! Vi utlovar er inga fördelar av detta, vi kallar er till ett svårt arbete, till arbete med att bygga upp staten. Är ni uppriktiga anhängare av kommunismen, grip er då djärvt an med detta arbete, frukta inte det som är nytt och svårt i det, låt inte störa er av den gamla fördomen att endast de som fått officiell utbildning går i land med detta arbete. Det är inte sant. Allt fler vanliga arbetare och arbetande bönder kan och måste leda arbetet på att bygga upp socialismen.

Det arbetande folkets massor är för oss. Häri ligger vår styrka. Häri finns källan till världskommunismens oövervinnlighet. Fler nya medarbetare från massorna till partiets led för att självständigt delta i det nya livets uppbyggande – detta är vår metod att kämpa mot alla svårigheter, detta är vår väg till seger.