Originalets titel: The Reply of Preobazhensky
Publicering: New International, Vol. 3 No. 2, april 1936, s. 59.
Översättning: M Fahlgren och G Källqvist.
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
Våren 1928 ägde det rum en brevväxling om den kinesiska revolutionen mellan Trotskij och Preobrazjenskij. Den föranleddes av att Preobrazjenskij inte var överense med Trotskij om den politiska linje som Trotskij förespråkade. För Trotskijs inlägg, se Tre brev till Preobrazjenskij – där ingår Trotskijs 1:a brev som Preobrazjenskij polemiserar mot. Meningsutbytet kommenteras av Isaac Deutscher i Den avväpnade profeten (i kapitel 6).
Jag anser att det är olämpligt att du tar upp den kinesiska frågan. Varför? Jo, för att allt tyder på att den kinesiska revolutionen befinner sig i en återgångsfas. Vi har gott om tid innan en ny uppgång kommer. Under denna tid kommer vi att ha gott om möjligheter att grundligt studera Kinas historia, dess nuvarande ekonomiska liv, klassförhållandena och dynamiken i hela landets utveckling. Som du vet har det aldrig rått enighet bland oss om den kinesiska frågan. Varken Radek, Smilga eller jag själv är i en ålder då vi ändrar våra åsikter under inflytande av nya politiska argument (än mindre under inflytande av gamla argument som upprepas). Våra åsikter kan endast påverkas av nya fakta av avgörande betydelse. Om upproret i Kanton var ett äventyr – och det var det utan tvekan, dvs. det var inte ett företag som växte fram ur någon massrörelse – hur kan då ett sådant försök skapa en ny situation, en utgångspunkt för nya erfarenheter och en omvärdering av alla tidigare uppfattningar? Det är otillåtet att betrakta kantonupproret som ett äventyr och samtidigt försöka flå denna oxe igen för att få en sådan omvärdering.
Jag erkänner uppriktigt att jag till synes gick segrande ur min kontrovers med dig om Kinafrågan (jag tror att det var i början eller mitten av november 1927), men jag var inte övertygad. Jag har sedan dess mer än en gång funderat över dessa frågor, men min slutsats är fortfarande densamma: du har fel. Här är mina åsikter i korthet.
Din ståndpunkt är stark endast i sin yttre imponerande kraft, endast i sin schematiska enkelhet och tydlighet, men den är inte hållbar. Jämförelsen med våra revolutioners förlopp talar inte för dig utan mot dig. Vi hade en misslyckad borgerlig revolution 1905. Trots att bourgeoisien redan då hade visat sig vara en kontrarevolutionär kraft (under decemberupproret) orienterade vårt parti proletariatet mot en ny borgerligt demokratisk revolution, som ett nödvändigt steg i den framtida kampen för socialismen, under nya maktförhållanden. Hade Lenin rätt eller fel när han redan 1915–1916, dvs. efter att ha framfört parollen att omvandla det imperialistiska kriget till ett inbördeskrig, ansåg det nödvändigt för Ryssland att i det första skedet inrikta sig mot en borgerligt demokratisk revolution och inte mot proletariatets diktatur, medan han ansåg Bucharins och Pjatakovs ståndpunkt (som talade om att framföra parollen om en direkt socialistisk revolution) var barnslig? Jag tror att Lenin hade rätt. Och det var först efter att den borgerligt demokratiska revolutionen hade genomförts, men inte fullbordats, i februari, som Lenin framförde parollen om proletariatets diktatur, den revolutionära parollen som på vägen måste fullborda den borgerligt demokratiska revolutionen och övergå till den socialistiska rekonstruktionen av samhället. Samtidigt har ingen av de kinesiska revolutionerna ännu gett oss det vi uppnådde enbart i februari, varken i form av materiella erövringar eller, vilket är ännu viktigare, i form av att skapa förutsättningar för att organisera arbetar- och bondesovjeter i masskala, något vi uppnådde omedelbart efter tsarismens fall. Å andra sidan tror jag inte att det i dagens Kina finns någon som helst rörelse i borgerlig riktning som följer en evolutionär linje, så som den fredliga avvecklingen av feodala rester var säkerställd i Tyskland efter den misslyckade revolutionen 1848.
Min sammanfattning: Kina står fortfarande inför en kolossal, bitter och utdragen kamp för så elementära saker som nationell enhet i Kina, för att inte tala om det enorma problemet med en borgerligt demokratisk jordbruksrevolution. Det är omöjligt att i dag säga om den kinesiska småbourgeoisien kommer att kunna skapa någon form av partier som liknar våra socalistrevolutionärer, eller om sådana partier kommer att skapas av de högerkommunister som splittrats och så vidare. En sak är klar. Hegemonin i den framtida rörelsen tillhör fortfarande proletariatet, men det sociala innehållet i den framtida tredje kinesiska revolutionens första stadium kan inte betecknas som en socialistisk omvälvning. Om vi alltid ska ta till analogier, kommer du knappast att kunna visa att den nuvarande situationen i Kina är stadiet mellan februari och oktober, bara utsträckt över flera år. Det har inte funnits någon februari i Kina, rörelsen krossades på tröskeln till februari, även om utvecklingen i vissa avseenden gick ännu längre än februari (den kontrarevolutionära andan hos hela den stora och medelstora bourgeoisien, kulakerna och handelskapitalet). Ditt grundläggande fel ligger i att du avgör en revolutions karaktär utifrån vem som gör den, vilken klass, dvs. utifrån det effektiva subjektet, medan du tycks tillmäta processens objektiva sociala innehåll en underordnad betydelse. Novemberrevolutionen i Tyskland genomfördes inte av bourgeoisien, men ingen betraktar denna revolution som proletär. Revolutionen 1789 fullbordades av småbourgeoisien, men ingen har betecknat den stora franska revolutionen som en småborgerlig revolution. Den kinesiska revolutionen kommer från början att ledas av proletariatet, som kommer att kräva betalning för detta redan från början, men trots detta kommer den första fasen av denna revolution att förbli en fas av borgerligt demokratisk omvälvning, medan sammansättningen av de fungerande och statsorganiserade krafterna kommer att förbli densamma – proletariatets och böndernas diktatur.
Ett ord om din anmärkning om att ignorera ”de många miljoner bönderna och jordbruksrevolutionen”. Du kallar det en ”ynklig invändning” och lägger till ”Zinovjev” inom parentes. Du kan knappast ha glömt att både Radek och jag har framfört denna invändning till dig. Jag är inte emot skarpa angrepp i principiell polemik mellan vänner, men jag är emot att bli överfallen tillsammans med Radek under pseudonymen Zinovjev. Vi är fullt kapabla att delta i striden under våra egna hedervärda namn.
Jag har en mycket brådskande begäran till dig, Leo Davidovitj: om du skriver ett svar som vederläggning och skickar det till hela vår exilkommun, se då till att mitt brev om Kina också skickas ut.