Originalets titel: To the Politburo of the AUCP(B) Central Committee
Översättning: Martin Fahlgren
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Kära Kamrater:
Jag kan för närvarande bara följa händelserna i Kina genom tidningarna. Vilka instruktioner ni har gett vet jag inte. Men man kan inte undgå att notera att man, när man behandlar utvecklingen av den kinesiska revolutionen (främst dess militära aspekt), ingenstans i vår press har rest frågan om sovjeter. Men för mig verkar det som att denna fråga är av helt avgörande betydelse i det nuvarande skedet.
1. Den kinesiska revolutionen har tagit över så stora proletära center som Shanghai och Hankou, för att inte nämna andra mindre viktiga platser. Allt tyder på att det första som bör göras i dessa proletära centra är att organisera arbetardeputerades sovjeter.
2. Revolutionärt samarbete mellan proletariatet och de fattiga i städerna och på landet är en fråga om liv och död för den kinesiska revolutionens fortsatta utveckling. Oavsett hur man ser på frågan om de framtida relationerna mellan KKP och Guomindang, så är en sak klar: det dagliga politiska, administrativa och praktiska samarbetet mellan hundratusentals arbetare och miljontals halvproletära och småborgerliga element i städerna och på landet kan inte uppnås enbart genom den huvudsakligen elitistiska organisationen Guomindang, med dess cirka 300.000 partimedlemmar. Den typ av verkligt, äkta, dagliga samarbete mellan folkets massor som väckts av revolutionen kan i verkligheten endast åstadkommas genom att skapa sovjeter av arbetar-, hantverkar- och bondeombud.
3. Den nationella armén, vars politiska skolning bara har inletts, kommer oundvikligen svälla ut över alla bräddar när de får tillskott av nya, krafter från landsbygden, som politiskt är helt gröna och oskolade. Officerskåren kännetecknas, så långt detta kan bedömas från tillgängligt material, av att den har sitt ursprung i borgar- och godsägarklassen och att sympatierna tenderar att gynna samma klasser. Farhågor om en kinesisk variant av bonapartism är tydligen ganska stark bland revolutionära kretsar i Kina, och det finns heller inget som tyder på att dessa farhågor är ogrundade. Under existerande förhållanden förefaller det som om det inte finns någon mer effektiv åtgärd för att motverka sådana faror än att inrätta soldatsovjeter, med början i garnisonerna i de stora proletära centra.
4. Det säger sig självt att bildandet av sovjeter måste göras med stor aktsamhet, i enlighet med alla klassrelationer, lokala förhållanden och andra speciella omständigheter och faktorer, för att inte av misstag ge favörer åt reaktionära element här och var, för att inte orsaka störningar bland trupperna, etc. Icke desto mindre pekar allt på att uppgiften att verkligen befästa de erövrade områden genom att bilda sovjeter som grundas på den kinesiska befolkningens arbetande och exploaterade massor inte kan skjutas upp längre.
5. Endast på detta sätt kan det, och kommer det att ske en radikal agrar omvandling – med ”reformistiska” metoder där omständigheter så medger och med ”revolutionära” metoder där det finns godsägare som har militära truppstyrkor som stödjer dem.
6. Idag är det många som övertalas att desertera eller förråda, särskilt om de är generaler. Att skapa en soldatsovjet skulle bidra till att radikalt förändra detta mönster. Utan hårda repressalier mot militaristerna, cheferna för laglösa band, de otaliga ”generalerna” och banditerna, kommer det att vara omöjligt att upprätta ett stabilt demokratiskt system, i ett Kina som har åratal av inbördeskrig bakom sig. Men stränga repressalieåtgärder är otänkbara utan att skapa en fast bas av stöd för dem bland de lägre skikten i samhället. En sådan bas kan bara återfinnas i sovjeter bestående av ombud för arbetarna, soldaterna och de fattiga människorna.
7. Självfallet bör och kommer dessa sovjeter att bli organ i kampen för makten eller verkliga maktorgan på lokal nivå.
8. Alla sociala skikt och grupper som samverkar med och stödjer revolutionen i särskilda situationer, vid vissa tider, på vissa platser, bör välja sina ombud till sovjeterna. Detta samarbete och stöd skulle å ena sidan visa sig i hur dessa skikt förhåller sig till arbetarna, deras strejker, osv, och å andra sidan hur de förhåller sig till den nationella armén. Gränserna för det politiska samarbetet liksom de politiska demarkationslinjerna skulle följa klasskampens utveckling, och inte Guomindang artificiella organisatoriska system (t.ex. formeln med en tredjedel kommunister och två tredjedelar köpmän och intellektuella, etc.).
9. Jag ska här inte ta upp frågan om relationerna mellan KKP och Guomindang. Men jag tror att ett system med sovjeter också skulle bidra till att inom en mycket kort tid ställa denna fråga på rätt sätt. Ett system av sovjeter i Kina skulle, åtminstone under den kommande perioden, inte bli ett verktyg för proletariatets diktatur, utan ett verktyg för revolutionär nationell befrielse och demokratiskt enande av landet. Under denna period skulle sovjeterna inte stå under ett partis diktatur utan under ledning av ett block av partier med oundviklig inre kamp mellan dem, oundvikliga förändringar etc. Guomindangs försök att med den ryska erfarenheten som modell inrätta en enpartidiktatur, dvs Guomindangs diktatur, där det kommunistiska partiet är helt underställd densamma, är i grund och botten kontrarevolutionärt och kommer oundvikligen att ge upphov till fascistiska tendenser. Under förhållanden av kapitalistisk inringning, var proletariatets diktatur i Sovjetunionen endast möjlig i form av kommunistpartiets diktatur. Men det som sker i Kina är en nationellt-demokratisk revolution, inte en socialistisk. En nationell demokratisk revolution är tänkt att försäkra proletariatet full frihet för klasskampen och därmed fullständigt oberoende för det kommunistiska partiet som ledare för denna kamp. Revolutionen kan inte segra utan långvarig, nära, och ännu mer djupgående samarbete mellan proletariatet och de underklassens massor i städerna och byarna. Detta kan förverkligas genom sovjeter i form av block mellan partier, genom det inflytande från arbetardelegater på icke-partianslutna ombud, etc.
L. Trotskij
Gagry